wildchildh

Ledsen. Igen. Allt är upp & ner. Vad är det som händer med mig ? Varför alla dessa minnen,mardrömmar,ångest. Varför får jag inte vara glad? När jag var 16 så gjorde jag en abort. Det var ingen som frågade vad jag kände, vad jag tyckte. Jag var för liten helt enkelt, men, Mamma är ingen ålder , det är något man blir ! Jag fick inte vara med att det ett livsviktigt val. Allt var redan klart,jag skulle göra abort. Dagarna gick & jag själv gick som en zombie. Snart skulle det hända. Dagen kom då jag hade fått läkartid på sjukhuset. Det var kallt i rummet & jag kommer ihåg 3 stora fönster. Det var en stor toalett , ett litet bord & en stor vit säng. Det luktade nytt & gammalt på samma gång. Sjuksköterskan kom & tryckte in 1 eller 2 stora piller mellan benen. Obehagligt & jag grät, Vad händer? Efteråt mådde jag illa men vi trodde att jag var hungrig så vi åkte & fikade. En köttbullemacka med cola tog jag. När jag kom hem så gick jag & la mig, jag var helt slut. Efter nån timme så fick jag fruktansvärt ont i magen. Jag trodde att jag bara behövde kissa så jag sprang till toaletten. Där låg ett litet liv. I mina trosor. Blod överallt. Den bilden jag såg den dagen glömmer jag aldrig. Ett liv . Vad har jag gjort? vad har dom gjort mot mig?
Efter den dagen har jag aldrig litat på någon. Aldrig någonsin. Jag skar upp mina armar helt.Det var det enda sättet jag kunde hålla mig lugn. Jag ville inte äta. Jag ville bara till himlen. Ångest, orolig, mardrömmar.
Varför förstår ingen? Jag orkar inte ensam. Jag vet att jag inte är ensam, jag har en underbar pojkvän,men han förstår inte detta. Jag vill inte. Jag är så ledsen. Jag är Livrädd att detta med aborten ska ställa till det när jag ska föda detta barn jag nu bär på. Det känns så. Jag vill inte föda. jag är livrädd. Jag vågar inte prata om detta med min pojkvän , barnmorska , eller nån annan i familjen. hade tankar på att skriva ett brev till min Bm, men gör jag rätt då?



Heaven help me.