Gråter blod , nästan..

Börjar bli riktigt ledsen nu. Är det såhär att vara gravid så vill jag inte längre. Jag är bara ledsen, hela tiden. Efter ännu en tuff vecka av hårt arbete , stress & sjukhusbesök + att jag & pojkvännen knappt hunnit ses eller prata för den delen då jag jobbar kväll. Så såg jag fram emot att vara hemma med med honom & min storebror som kommit hem över denna helg. Det slutade med precis tvärtom. Jag sitter ensam & dom 2 är ute & festar. Var på sjukhuset igår , förlossningen. Har känt mig kissnödig, ont i magen & det trycker på i slutet av ryggen, typ som att man ska gå av ? Efter jag torkt mig så var det lite blod på pappret. Smsade pojkvännen , & han ringde upp förlossningen så jag jobbade, Ringde upp som & dom ville ha in mig på förlossningen. Känslig,trött & hängig så körde jag storlipande in till sjukhuset, pojken kunde inte komma(?) så jag var ensam. Jag fick höra Hjärtslagen ,Herregud , det bor ju någon i mig tänkte jag. Klockan var då 24.45 i natt. Barnmorskan gick sedan & hämtade en doktor.Han ville titta, se, känna. Livmoderhalsen? Jag sa Nej , Jag vill inte.Jag kan inte. Han glodde som en orm på mig, Nahe , då kan vi inte göra mera. Nej det är bra sa jag , jag mår bättre nu. Men när jag skulle gå så ville han göra ett UL på magen? Konstig. Jag vill inte föda vaginalt. Vart ska jag vända mig? Detta tar påkeafterna , att bara vara orolig inför detta. Ingen förstår , men jag ska till en Psykolog på Måndag. Jag hoppas att dom förstår & verkligen lyssnar på mig, Jag orkar inte ensam. Ville prata med pojkvännen.. Frågade pojkvännen om vi kunde gå ut & gå en runda , bara för att prata, han ville inte för han hade redan varit ute med hunden.. Jag vet inte hur jag ska klara detta. Jag orkar inte ensam, Pojkvännen ska följa med till psykologen, jag kommer att bryta ihop. Jag vill inte. Alla dömmer , dom frågar vad som hänt & om jag känner att jag kan lita på personen så berättar jag. Allt som hänt mig, "Lägg" det bakom dig. Jo tack , men jag kan inte. Snälla , Gör så att läkarna,psykologen & min pojkvän förstår. Och att min pojkvän inte låter domgöra så mot mig. Jag önskar kejsarsnitt. Sammandragningar,mardrömmar,ångest. Älskade Unge , Mamma Älskar dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0